- Project Runeberg -  Pennorna / 1947 /
209

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209

uppe bland ekens lummiga löv. Den rösten kände alla igen:

" däruppe satt Britta. Men det värsta var att det också hör-

des en annan röst. Den tillhörde Lars, den där utbölingen
från grannsocknen. Britta och Lars sutto däruppe på en av
den gamla ekens grenar och höllo om varandra och kysstes
emellanåt. Och Britta skrattade och gol, gol och skrattade
som den största galning.

— Kuku — kuku — kuku haha — haha. . .!

Förargade och modfällda rusade de lurade friarna
därifrån. Ute på landsvägen stannade de och enades om att
ge Lars stryk. De lågo och vaktade på honom hela natten,
men han undkom dem. Innan de skildes kommo de överens
om att hämnas på ett annat sätt. Gransjöbonden skulle
nogsamt få veta vad det var för en karl som hans dotter
gick och drog med.

Ja, så gick det till, då Britta i Gransjö i tanklös yra
själv fårrådde sin ungdoms ljuva hemlighet. De lurade
friarna försökte väl att dölja det rätta sammanhanget, men
hur det var, så talades det därom med stort nöje i bygden.
Sitt egentliga syfte nådde de ju också, ty historien om Lars
och Britta i den gamla eken på Kärleksnäset nådde även
Gransjö. Brittas far kände inte Lars eller hans föräldrar,
men den saken var noga förberedd. Ryktet berättade, att
det var en torparpojke från grannsocknen, en fattiglapp,
som inte ägde jorden under naglarna en gång. Och denne
var det, som Britta förärat sitt sällskap ...

Vad Brittas far sade, då han fick höra skvallret, den
saken bryr vi oss inte om. Visst är dock att det blev stränga
ord och förmaningar efter den tidens sed. Kanske tog han
ej saken så allvarligt, kanske tänkte han på att Britta
blott var tjugo år, och alltså hade hennes förstånd ännu
ej mognat. Vid den åldern beter man sig mycket underligt,
mycket tokigt. Innan man ännu fått sitt fulla förstånd,
innan man ännu vet vad livet betyder. Säkert begrep hon
själv sitt eget bästa då hon blev äldre, då hon blev
mindre gråtmild och mera klok. Det var inte hellre någon annan
som räknade med Lars i samband med Britta i Gransjö.

14. — Pennorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 19:38:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1947/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free