Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
och tog sig till att försvara en fattig utböling från
grannsocknen: att hans dotter ännu visade sig så barnsligt
enfaldig, det övergick hans förstånd.
— Du gifter dig med Linus! röt han.
— Aldrig! svarade Britta. Förr går jag ogift i hela
mitt liv.
— Men han blir nämdeman med tiden.
— Nää, sade Britta tvärsäkert. Då blir det förr sju
torsdagar i en vecka än den fjantern blir nämdeman.
Tig! Det vet du inte! Den myndige bonden var röd av
ilska över att bli motsagd av den barnsliga flickan.
— Joo. Britta stod på sig. Nej, ska jag gifta mej så ska
det vara med en karl, sade hon. En karl som Lars.
— Jag förbjuder dig att träffa den valpen! skrek fadern.
— Det kan ni inte. Nu var Britta också arg.
— Jag gör dig arvlös!
Men inte heller denna hotelse kunde skrämma Britta.
Och det hela slutade med att fadern gick och slog igen
dörren efter sig, så att hela stugan darrade.
Det gick en tid, under vilken förhållandet mellan far
och dotter i Gransjö inte var det bästa. Bland släkten sjönk
Brittas anseende till noll, och man ömkade sig över de
stackars föräldrarna. Ja, det hela var för tokigt! Britta hade
erbjudande att gifta sig in i nämndemansgården och kanske
en gång bli den förnämsta frun i socknen näst prästfrun,
men ville inte! Det måste vara något fel med flickan. Var
och en hade ju haft sina villfarelser i ungdomen, men ingen
hade vansläktats. Alla hade de omsider gift sig med
välburgna, fullt likvärdiga personer. Så långt som till
nämndemansmora hade ännu ingen kommit, fast många haft sina
drömmar. Och när nu en av släktens döttrar hade goda
möjligheter därtill, då saknade hon förstånd att bruka dem.
Nu var det så att man på den tiden brukade en sed, som
kallades ”tittöl”. Var det fråga om giftermål för något
av barnen, så skulle föräldrarna bjudas til den blivande
mågens eller sonhustruns hem för att ta sig en titt på
husets ägodelar. Man gick husesyn såväl utom som inom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
