Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
skap gjorde ronden genom stall och visthusbod stärktes
han i denna tro. Ty i kättarna sprungo vackra
påläggskalvar och tunnor och lårar voro till brädden fyllda med
säd. Man tog även en tur genom betesmarkerna, där
granna kor lågo och idisslade och ett par hästar stodo och
dåsade under en lummig ek. Och över alltsammans sken den
sköna, varma solen. Gransjöbondens min blev allt ljusare
och hans tal mera förtroligt med Lars föräldrar. Britta
var röd och varm av förnöjelse där hon gick bredvid den
ståtlige Lars. Fadern måste för sig själv erkänna att det
var ett vackert par. Lars var ju också så rapp och kvick
av sig och hade talets gåva i sin mun. Han var även, som
Britta, sina föräldrars enda barn. Så saken tålde att tänkas
på... Detta var också vad Gransjöbonden sade till
värdfolket, då tittölet var avslutat och han tog avsked för att
återträda hemfärden.
Britta var trots sin ungdom och den tidens uppfostran
lika förslagen som grann, och det gick inte många veckor
efter tittölet förrän hon förmått fadern att städja Lars
som dräng över sommaren. Den myndige bonden var nu
mera villig. Han började själv känna ålderns varning i sin
oviga kropp, han orkade inte längre följa folk och fä i
arbetet som förr i tiden. Han hade alltså god användning
för ännu ett par starka armar på Gransjö. Och han fann
snart att Lars var lika tilltagsen i arbetet som i talet. Han
hade gott handlag med både folk och djur och arbetade
själv för två, då det var som brådast. Den sommaren gick
skördearbetet på Gransjö undan som aldrig förr.
Och på hösten samma år lyste det i socknens kyrka för
Lars och Britta. Och det blev bröllop i Gransjö med stor
glans och ståt. Vid sådana tillfällen har det alltid
förekommit mycket skvaller och prat men sällan så mycket
som nu. Ingen kunde begripa att den myndige Jonsson i
Gransjö kunde gå med på det giftet. Litet var hade man ju
trott, att Britta skulle gifta sig inom sitt stånd — och så
blev det drängen . . . Många rika bondmoror och deras
söner kände sig svikna i sina förhoppningar och hade bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
