Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
I fftlt och vid riksdagar.
konungens skulderblad; den vållade någon styfhet i armen
och svårighet att skrifva. Konungen kunde icke vidare
bära harnesk, utan använde därför framdeles ett
älglruds-kyller.
Den 23 juli infann sig i svenska lägret engelska
le-gaten Jakob Spens och öfverlämnade högtidligen
Strumpebandsorden åt Gustaf Adolf. Denne besvarade artigheten
med att dubba de tappra öfverstarne Ruthven, Leslie och
Hepburn till riddare. Några veckor förut hade samma
ära vederfarits den käcke Åke Tott. Märkligare
krigshändelser föreföllo ej vidare detta år; hären fördelades
åter på sina vinterkvarter, åt Axel Oxenstierna uppdrogs
styrelsen af Preussen, hvarefter konungen den 18 oktober
lämnade Pillau och landsteg två dagar senare på Öland.
Grefve Per Brahe, som åtföljt honom, men ånyo
insjuknat, orkade ej resa landvägen till Stockholm; han steg
därför ombord på skeppet „Tre kronor", men tvangs,
hindrad af motvind, att där kvardröja tre veckor, hvilket var
så mycket farligarè, som befälhafvaren och flere af
manskapet insjuknade och afledo i en smittosam feber.
Grefven anlände emellertid i november till hufvudstaden och
återvann där sin hälsa, så att han ånyo kunde taga del i
offentliga värf. De moln, som börjat uppstiga på Sveriges
politiska himmel i söder äfvensom behofvet af medel i
och för det polska krigets fortsättning, förmådde
konungen att redan i december 1627 sammankalla en riksdag:
han begärde „fienden till skräck och kronans långifvare
till större säkerhet" utskrifning af krigsfolk, boskapsskatt
och penningehjälp för tre år å rad. På konungens den
15 december gjorda anhållan tillsatte ständerna ett
hemligt utskott, och bland dess 29 adliga medlemmar ingingo
äfven bröderna Per och Nils Brahe. Tvenne dagar senare
framställde landtmarskalken, Johan Sparre, inför sina
ståndsbröder konungens förfrågan, huruvida det vore
rådligt för Sverige att hjälpa Danmark i dess krig mot
Tyskland och därigenom förhindra, att kejserliga trupper
sändes svenskarnes fiender, polackarne, till hjälp. Vid
diskussionen besvarade Nils Brahe likasom alla andra föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
