Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1629. 65
För beviljandet af utskrifning och nya gärder, „till
dess nian kunde komma till en god vänskap med fienden",
sammankallades ständerna d. 1 juni 1629. Vid ridderskapets
och adelns första möte den 8 juni befunnos närvarande
82 hufvudmän (bland dem dock ingen från Finland) och 24
ättemän. De hälsades välkomna af Per Brahe i ett kort
tal. i hvilket han presenterade sig såsom deras, af
konungen utsedde, landtmarskalk; han anhöll såsom ung och
oerfaren om ursäkt, men bad å sitt ämbetes vägnar, att
honom måtte bevisas hörsamhet och lydnad ’)•
Efter det den kungliga propositionen ett par dagar
senare blifvit förelagd, inledde Brahe diskussionen härom
med ett längre andragande, som gick ut på att bevisa,
hurusom rikets första stånd för kung och fädernesland
måste vara beredt på att ikläda sig betydande
uppoffringar. Propositionen blef ock af alla tre klasserna till sitt
hufvudinnehåll godkänd. Därefter sporde
landtmarskalken, om ståndet ville assistera kongl, majestät, därest
kejsaren eller någon annan sällade sig till Sveriges
fiender. Frågan besvarades jakande. Efter det att ständerna
afgifvit sina svar på den första propositionen, rörande
Sveriges utrikespolitik, öfvergick man till behandlingen af
den andra. Däri begärdes „de vanliga mantals- och
boskapshjälper" att utgå „ännu några år" samt
utskrifnings-och skeppshjälp.
Vid diskussionen om dessa onera förspordes inom
adeln nagra invändningar. Sålunda yttrade Åke Tott den
’) Om P. Brahes kallelse till landtmarskalk läses i
rådsprotokollet för den 3 juni 1629: »Först talte Gabriel Bengtsson gref Peder
Brahe till, att H. K. M:t hade pålagt rådet att tala vid honom, att han
blefve landtmarskalk för ridderskapet å riksdagen. Grefven tackade
H. M:t för den nådiga mening om sig, excuserade sig att han icke
»ådan »eloquentz eller experients» hade, som därtill vill behöfvas, och
tviflade, om han icke eljest kunde emellertid blifva af H. K. M:t själf
uppfordrad (till krigstjänst i egenskap af öfverste). Rådet sade det
vara honorabie och en occassion till att komma vidare till befordring».
Den 6 juni: »Infordrades gref Peder och underdånigst
gratulerade H. K. M:t för den höga gunst H. K. M:t hade honom betett —
så ville han göra sin högsta flit det efterkomma».
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
