Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
som själf blifvit i gudfruktighet upptuktad, städse
vinnlagt sig om religionen samt att han ägt färdighet i att
både tala och skrifva det latinska språket.
Grefve Per kunde tyvärr icke själf närvara vid den
högtidliga akten i kyrkan, ej heller i det glada
gästabud, som därefter hölls i Rydboholms salar. Ansatt af
„fläckig brännesjuka", låg han i en sidokammare och hörde
därifrån, huru det gick muntert till vid faderns graföl. I
sin dagbok upptecknade han senare: „Det var det sista
samkväm, som konungen var här i Sverige och gjorde
sig mycket lustig med mina bröder och nagra andra
öf-verstar". Sin aflidne faders förtjänster erkände Per Brahe
alltid och villigt, hvilket bl. a. framgår af följande
yttrande i ett bref nagra år senare: „Min salige herr fader
var i alla sina saker alltid rättvis".
Begrafningsföljet skingrade sig följande dag. Det
var en brad tid, och allvarliga händelser syntes stunda.
Konungen hade ju redan den 20 maj tagit afsked af sitt
folk, och vid Elfsnabben låg flottan med 15,000 man
ombord, rustad till affärd. Bland dessa trupper märktes
uppländska fotregementet under Nils Brahes och
norrländska fotregementet under Joakim Brahes befäl.
Beledsagad af sitt folks lyckönskningar och välsignelser
afseglade konungen med sin flotta, förd af en gynnande
nordan, öfver Östersjön.
Per Brahe befann sig ej ombord. Han hade, åtföljd
af sin hustru, begifvit sig landvägen till Smaland för att
ställa sig i spetsen för sin trupp, som nu fatt hvila ut
efter det senaste polska fälttåget. Under färden till
Visingsborg hade grefven dock oturen, att hästen störtade
under honom, hvarför han en kortare tid tvangs att halla
sig stilla pä slottet. Efter att hafva tillfrisknat och
bjudit sin farbroder Magnus farväl, reste han till Kalmar och
afseglade därifrån på ett skepp till Penemünde.
Ankomsten ilit måste hafva skett först i midten af juli, ty Brahe
uppger, att konungen vid denna tidpunkt redan eröfrat
Usedom och Wollin och fått Stettin i sitt väld. Såsom
kommendant i sistnämnda stad och dess nyanlagda be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
