Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7»
Den 7 december 1632 nåddes Stockholm af dunkla
rykten om en svensk seger vid Lutzen. Konungens
frånfälle berörde de ej. Dagen därpå kl. V2 9 på morgonen,
medan Per Brahe satt i hofrätten, kom ett bud, att han
genast skulle infinna sig i lilla räkningekammaren: från
Johan Adler Salvius hade anländt viktiga budskap. „Dà
jag kom in, — berättar grefven — såg jag alla i rådet
mäkta bedröfvade. Somliga torkade ögonen, andra vredo
händerna. Pfalzgrefven [Gustaf II Adolfs svåger] kom
emot mig i dörren och veklagade. Jag blef illa till mods,
visste inte hvad på färde var, då jag strax med stor sorg
förnam, hvad händt hade *)". Konungen var död!
I riksrådets protokoll står utskrifvet, att den dagen
tillbragtes i gråt och klagan, och P. Brahe tillägger, att
de tillstädeskomna medlemmarna af rådet „togo ett
full-hugsadt råd, förrän de skildes åt, att lefva och dö med
hvarandra för fäderneslandets värn, nytta och försvar",
hemma med all makt hälla sakerna upprätt samt fullfölja
kriget mot kejsaren och hans anhang.
Beslut blef ock omedelbart fattadt, att grefve Per,
såsom riksrådets representant, skulle afresa till Tyskland
för att kondolera den unga änkedrottningen samt med
rikskanslern öfverlägga, huru kriget vidare skulle föras.
Vid mötet den 13 december uppsattes samt
undertecknades två dagar senare för grefvens räkning en närmare in-
’) I rikskanslerns länga skrifvelse (dat. Frankfurt a. M. d. 14
nov. 1632), i hvilken han underrättar rådet om dödsfallet och ger sina
föreskrifter beträffande Sveriges inre och yttre angelägenheter, läses:
■I världen finnes nu denne konungs like intet och är i mänga
hundrade àr intet funnen, vet icke heller, om han så lätteligen kommer
härefter. Ju må han med rätta hos oss heta den vise ocli store
konnng Gustaf, fäderneslandets fader, dess like i Sverige aldrig
regerat hafver, som icke allenast vi vele, ntan alla främmande nationer,
fiender och vänner, måste bära vittnesbörd öfver’. — Detta bref
framkom till Stockholm den 24 dec. 1632 och besvarades af rådet d.
7 jan. 1633. I denna skrifvelse uttalas den förhoppning, att grefve
Per snart skulle återvända, tv dels kunde han ej gärna undvaras vid
den stundande riksdagen, dels hade grefven mycket att ombesörja
med sin broder Nils* sterbhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
