Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 I riksråds- och diplomatvftrf.
föga aktande på det gemensamma bästa. De politiska
förhållandena i Tyskland 1634 skildras af Per Brahe på
följande målande sätt:
„Ständerna höllo fritt prål och brask: många lefde i
dagligt sus, bekymrade sig litet om allmänna bästa, voro
afund-sjuke på Sveriges lycka, missunte Directorium. Kurförsten af
Saxen blåste under och slog omkull hvad andre uppbyggde:
Kurförsten af Brandenburg såg allena på Pommern,
Calvini-sterne på Konungen i England, hertig Bernhard af Weimar
på siu höghet och att han allena måtte få råda och af ingen
dependera: hertigarne af Brunswick och Lüneburg hade
emu-lation med landtgrefven af Cassel; hvar sökte sitt intresse:
fransyska penningar förförde hög och låg: Frankfurt sådde
ogräs: Ridderskapet och städerne trätte om säten: intet
förtroende: den ene afundades på den andre: förstår, grefvar
och herrar voro som barn, följde hvad deras doktorer och
jurister dem förepredikade, hvilka i alla konventer stodo bak
ryggen på deras herrar, talte och svarade såsom för dummar,
quantum degeneraverint a pristina virtute? Hvar ville lefva
för sig och agera både konung och general, icke betraktandes,
att de alla voro allena membra corporis sub uno capite; hvaraf
följde, dum singuli pugnant, universi vincuntur. De förde
af-vog sköld emot deras herre, kejsaren, hvilken de så kallade;
ty så länge de kallade honom deras herre och drogo svärd
emot honom, kunde deras krig intet annat heta än rebellion.
Ehvad argument man brukade, halp det icke: de ville aldrig
förklara kejsaren fiende, mycket mindre ovärdig romerska
kronan; spelade och lekte med krigsväsendet och statu publico
et-pri vätö.
Rikskansleren, såsom Sveriges legat och direktor af
Evangeliska förbundet (slutet på conventet i Heilbronn den 9
april 1633) ärade de mycket, och gjorde honom såväl som
mig mycken vördning; men när rikskansleren mente med dem
bäst, uttydde de det värst; och i sanning hos dem till
rättsinnighet och eget bästa gällde hvarken skäl eller råd. Det
dröjdes och disputerades, och fåfängt förnöttes tiden, till dess
den olyckliga slaktningen vid Nördlingen (don 27 aug. 1634)
skedde. Därefter sent omsider blef då en ända och slut gjord
på denna riksdag".
Rikskanslern och hans medhjälpare befunno sig
sålunda i ett ytterst brydsamt läge, som tog deras politiska
förmåga och takt fullt i ansprak. De tyska bundsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
