Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
I riksråds- och diplomatvftrf.
Ån så: han bidrog mäktigt att höja detta stånd i bildning, i
seder, i fosterländsk verksamhet. Det var en de stora
väckelsernas tid. Också ser man i krigets som i fredens värf allt
flera betydande förmågor träda fram ur adelns leder.
Det hade således sitt sociala berättigande, då
författningen af 1634 erhöll, eller bibehöll, en strängt aristokratisk prägel.
Om det var statsrättsligt berättigadt, eller ens politiskt klokt,
är en annan fråga. Man kan säga: det var adelsmännen, som
utmärkte sig i statslifvet, blott undantagsvis höjde sig någon
från de öfriga samhällsklasserna till betydelsefull verksamhet
för det allmänna. Och visst är det en sanning, så enkel den
.än är, att statens organisation bör innebära garantier för att
de bästa, de skickligaste, de värdigaste medborgarene erhålla
det afgörande inflytandet på statslifvets gång. Men slutsatsen
häraf blir dock ej, att en ensidigt aristokratisk organisation
således är principiellt riktig, där aristokratin i sig innesluter
blomman af intelligens och förmågor. Sådan ensidighet verkar
på det politiska området likasom monopolet på det ekonomiska:
öfvermod och missbruk, förslappning och nedåtgående. För
att de bästa krafter, som inom samhället finnas, må blifva för
den politiska utvecklingen tillgodogjorda, bör äfven här den
fria konkurrensens lag åtlydas. Endast genom att lämna den
politiska vädjobanan lika öppen för alla samhällsklasser, vinnes
antydda garanti. Svenska rådets och aristokratins bann efter
1634 lämnar lärorika exempel därpå, huru vanskligt det är
att bygga en statsförfattning på exklusiva principer." —
I det närmaste 16 månader hade från valdagen
förflutit till den tidpunkt, då Per Brahe åter inträdde i rådet.
„Efter hemkomsten — yttrar han kort och tvärt i sin
Tankebok — gick jag icke mera i något kollegium, utan endast
i rådskammaren och konsulterade med de andra af rådet".
Det hade dock hört honom till att tjänstgöra såsom
hofrättsråd under riksdrotsen, ty den 3 september 1634, dà
rikets högsta ämbeten besattes, hade rådet förordnat, att
Per Brahe, Johan De la Gardie och Mattias Soop skulle,
jämte drotsen som själfskrifven ordförande, tjänstgöra i
hofrätten’). En af orsakerna — eller kanske var det den
’) Rättegångsordinantien af 1614 bestÄmde, att af hofrättens 14
ledamöter fem skulle vara riksråd, nämligen drotsen såsom president
och fyra andra rådshcrrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
