- Project Runeberg -  Per Brahe. Illustrerad Lefnadsteckning /
137

(1904) [MARC] [MARC] Author: Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

ministrerade sitt Finland, likasom det varit hans eget
grefskap, gaf han sig därjämte tid att hjälpande och tröstande
ingripa i enskilda olyckliga personers lif. Hans åtgärder
till förmån för de af regeringen halft bortglömda fångarne
Arnold Messenius och Lars Yivallius bevisa detta. I häkte
på Kexholms slott satt sedan 1626 den förre; hans brott
bestod egentligen ej i annat, än att han var sin faders son.
Hans suppliker om befrielse hade lämnats utan afseende,
ända till dess att P. Brahe på vårvintern 1638 besökte
Kexholm. Grefven inhämtade då, att Messenius, som tidigare
stundom betett sig våldsamt, lugnat sig. Efter att hafva
skaffat honom en viss lindring i fångenskapen, fick
grefven af Messenius emottaga en den 13 mars daterad, på
latin affattad vördsam böneskrift, och detta förmådde den
godbjärtade generalguvernören att till regeringen (den 16
nov. 1639) aflåta följande skrifvelse:

"Stormäktigste Drottning. Allernådigste Fröken!

E. K. M:t kan jag härmed underdånigst icke oförmält
låta, att eftersom den unge Arnoldus Messenius, som sitter
fängslad på Kexholms befästning, hafver, uti de åtskillige tvenne
resor, medan jag därsammastädes varit, sig beklagat öfver samma
sitt långliga fängelse på det högsta och ödmjukligast anhållit,
att han en gång måtte därifrån libereras, om icke vidare så
på någon ort, där han sig något arbete företaga kunde,
utlof-vandes att vilja hålla sig stilla och roligen. Jag hafver
fördenskull vid detta tillfälle icke underlåta kunnat E. K. M:t
uti underdånighet sådant att andraga. Och där E. K. M:t af
gunst och varkunsamhet allernådigst täktes honom därmed så
vida benåda, syntes det fuller vara kristligt, helst medan han
förmedels samma sitt låDgliga sittande hafver allaredo råkat uti
en stor och nästan obotlig sjukdom, därmed han dagligen
drages, ibland annat vattusoten. Är eljest gift och hafver några
barn, communicerar med andra i församlingen och går till
Herrans högvördiga sakrament. Och ändock man kunde „argvåhn"
(Argwohn = misstanke) till honom draga, liksom han skulle
något ondt åstadkomma, så synes det dock icke väl kunna ske,
eftersom han var en ung dräng, enär han först blef satt, och
staten den honom obekänd (obekant) är, är fast annorlunda nu
än som på den tid, hafver icke heller någon kredit eller
anseende i världen, därmed han något praktikabelt uträtta kan.
E. K. M:ts allernådigaste godtfinnande hemstäldt, huruvida E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:02:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perbrahe/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free