Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
myndig; vidare betonade han svårigheterna att under
minoritetstiden afsluta giltiga och hållbara fördrag med
främmande makter, och att förmyndarstyrelsen vore „utan
respekt". — »Ergo — mente riksdrotsen — att regeringen
skulle blifva H. K. Majestät uppdragen".
Voro ock dessa skäl goda, kan man dock ej
undertrycka den reflexionen, att bakom Per Brahes förslag kunde
hafva dolt sig biafsikten att smickra den unga drottningen
och för framtiden säkerställa sig om hennes bevågenhet.
Myndighetsförklaringen uppsköts emellertid ett år framåt.
Huru därvid tillgick låta vi grefven själf berätta:
„Den 7 december 1644 öfverlämnade riksens regering
och råd fröken Kristina, sal. konung Gustaf den stores
dotter, regementet, som de i tolf år det som förmyndare
förestått hade, på stora rikssalen i alla ständernas närvaro.
— Jag ledde drottningen ut af salen som förut in". Dagen
därpå hyllades drottningen i anledning af sina fyllda 18
år, och kort därpå undertecknade hon rådets
decharge-bref och adelns utvidgade privilegier. I rådskammaren
tackade drotsen den 13:de för emottaget kvitto
öfveide gångna tolf årens administration, och Kristina
svarade nådigt, „tillbjudandes yttermera råd och ständer sin
konungsliga ynnest och nåd".
Nyåret 1645 inleddes med en tacksägelsegudstjänst
i anledning af framgångarna i Tyskland. Torstensson
hade skingrat Gallas trupper, och kung Kristian IV i
Danmark tycktes ej längre kunna fortsätta fejden. Det
töf-vade ej heller många veckor, förrän Axel Oxenstierna och
Johan Skytte afsändes till Brömsebäck vid gränsen af
Småland för att där möta de danska underhandlarena.
Fredsfördragets affattning intresserade i så hög grad
kanslern, att han icke velat åt någon annan än sig själf
anförtro värfvet att uppsätta villkoren’). Nu var stunden
’) Till Stockholm hade den 14 juli 1G45 inkallats ett 40 tal
adelsmän, 6 präster och 4 borgare för att med regeringen rådslå, oin fred
med Danmark borde slutas, och uttalades där (.bl. a. af Ernst Creutz)
önskvärdheten, att de erbjudna fredsvillkoren borde accepteras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
