Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågan om tronafsägelsen. 216
jag kunde, sägandes, att hon stridde mot Gud, sin ed och
naturen, mot sitt majestät och folkens rätt, och den, som
rådt därtill, hade gjort som en skälm och icke en ärlig
man".
Kristina inföll, att sådant tal vore väl starkt; hon
kände till mången högtställd man, som vore villig att ej
blott godkänna, utan äfven understöda hennes resignation.
Drotsen svarade, att han hade fog för sina ord, men
bemöttes med inkastet, att saken, som man tvistade om,
gällde drottningen och ej rådet. Drotsen förfäktade dock
sin mening, att den rörde hela riket. I 12 år hade
förmyndarstyrelsen gjort sitt bästa för att i Kristinas hand
kunna lämna riket i ett godt skick. Hon hade mottagit
kronan och inför Guds ansikte svurit att regera Sverige
efter lag, icke att afgå emot lag. Bådet, som på sin svåra
post försökt göra sitt bästa, och undersåtarne förtjänade
annan lön än att öfvergifvas af regenten. Ingen redlig
man komme att med sitt namn bestyrka
tronafsägelse-akten.
Då Kristina öfvermodigt invände, att hon likafullt
hoppades, att äfven drotsen skulle teckna under, utbrast
denne: „Det sker aldrig, förrän hennes majestät mig och
alla andra svenskar förlåter; sedan kan jag intet ändra".
Drottningen fortfor att vidhålla sin afsikt, och då kanslern
märkte detta, föreslog han, att tronskiftet måtte ske, ju
förr dess hellre. Sålunda stannade man vid beslutet, att
ständerna borde inkallas till den 1 maj och att Kristina
i deras närvaro skulle nedlägga spira och krona.
At drotsen, kanslern och några andra rådsherrar gafs
i uppdrag att i samråd med drottningen genomse
regeringsformen — „så att den blifvande konungen något
tydligare visste sin rätt och sina skrankor, riksens råd sitt
ämbete och sin myndighet och ständerna sina
skyldigheter och sin rättmätiga frihet". Det blef emellertid ej
tid öfrig till utförandet af detta värf, hvars resultat hade
bort utmynna i en inskränkning af konungamakten,
högadeln till favör.
Arfprinsen Karl Gustaf kallades till Uppsala samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
