Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl X Gustafs anfall mot Danmark. 237
och under flygande fanor och klingande spel fortsatte den
svenska hären segertåget uppåt Jylland och stod den 23
augusti utanför fästningen Fredriksodde vid Lilla Bält.
Fästningen, som befann sig i ett förträffligt skick och
försvarades af danske fältmarskalken Anders Bille med
c. 6,000 man, kunde ej genast med storm intagas.
Konungen öfverlät nu befälet åt Karl Gustaf "Wrangel och
afreste den 3 september öfver Kiel till Wismar för att
därifrån lättare kunna öfverblicka såväl den östra som den
västra krigsskådeplatsen och därifrån träffa nödiga
dispositioner för det mot Danmark så lyckligt öppnade
fälttåget. Från Wismar gaf Karl Gustaf drotsen befallning
att låta de svenska trupperna rycka in i Skåne och
Blekinge, för att kriget skulle förflyttas in på fiendens
område; själf lofvade han å sin sida att af alla krafter tränga
på fienden.
Detta bref från konungen kom, samtidigt med fem
andra, riksdrotsen till handa den 6 november på
Visingsborg och vållade säkerligen icke så litet hufvudbry. Det
var troligen för att kunna öfverblicka allas innehåll och
lättare sätta de gifna orderna i verket, som grefven lät sin
sekreterare uppsätta en resumé af skrifvelsernas innehåll.
Detta papper finnes i Skokloster manuskriptsamlingen.
Medan konungen uppehöll sig i Wismar, framstod
för honom allt tydligare det betänkliga i det politiska
läget. Polen, Byssland, Danmark och Österrike befunno
sig i öppen fejd med Sverige; Holland och Brandenburg
voro dess hemliga ovänner. I detta bekymmersamma läge
lättade han sitt hjärta för drotsen i ett förtroligt bref af
den 8 november 1657; Karl Gustaf skref: „Jag måste hafva
fred antingen med Danmark, Polen eller Ryssland. Kunde
jag få fred med dem alla, vore det fast bättre. — Jag
kan ej komma härifrån under vintern, om icke allt skall
gå till akters och i konfusion. Eljest faller bela svärmen
på själfva hjärtat, som är Sverige".
Fortsättningen af brefvet andas icke dess mindre
tillförsikten, att konungen, trots sina många fiender och i
motsats till människornas beräkning, skall kunna reda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
