Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-248 P. Brahe ucider Karl X Gustafs regering.
het kände till, att ett sådant blifvit uppsatt, men medgaf
dock, att han försport, det frågan om ett dylikt varit å
bane. Hertigen skyndade då att berätta, att han själf
blifvit utsedd till riksmarsk och i denna egenskap fätt
plats i förmyndarstyrelsen för brorsonen; nu ville ban,
att rådet genast skulle sammanträda, och ärnade han
bi-vista mötet. Härtill invände drotsen lugnt, att han
hoppades, det hertigen såväl för sin egen skull som ock för
den pfalziska ättens och hela rikets heders skull ej måtte
sig förhasta, utan „varligen och fogligen gå an med
ärendena". Den hetlefrade prinsen tog maningen illa upp
och yrkade häftigt på att genast få träda i utöfvande af
sitt nya kall. Det ena ordet gaf det andra, och efter en
liflig träta gick Adolf Johan förtörnad bort. Uppträdet
hade blott skadat hans sak; hade Per Brahe möjligen förr
varit tveksam om huruvida åt hertigen en plats i
förmyndarregeringen kunde upplåtas, så insåg han nu fullt klart, att
han af alla krafter måste motsätta sig en dylik fordran.
Faktum var emellertid, att Karl X Gustaf genom sitt
testamente insatt såväl sin gemål som broder och svåger
bland förmyndarena för Karl XI, och nu gällde det att
förmå ständerna att ogilla och upphäfva testamentet
åtminstone i den punkten, som rörde hertig Adolf Johan.
Rikets läge var så ovanligt och brydsamt, att riksdrotsen
omöjligen kunde förblifva liggande overksam i sin bädd.
Stark i viljan att betvinga sjukdomen, lät han bära sig
ut i ett yttre förmak, där han höll en förberedande
öfverläggning med de rådsherrar, som för tillfället befunno sig
i staden.
Därefter tillkallades ett ständerutskott; drotsen tog
till ordet, beklagande konungens dödsfall, samt uppläste
testamentet. Han uppmanade därefter stånden att hvart
för sig öfverlägga och afgifva sitt votum. De deputerade
afträdde, och adeln kom snart på det klara med sin
ställning. Ståndet omfattade de åsikter, dem Klas Rålamb
klart och kraftigt formulerat, i det han betonade, att
åt änkedrottningen icke kunde inrymmas en plats i
regeringen, allra minst med två röster, emedan ett sådant till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
