Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
nåde man vid beslutet att den 16 februari hålla ett
gemensamt möte i tyska kyrkan. Rådet gaf härtill sitt
medgifvande med tillägget, att drotsen och de andra
rådsherrarne aldrig skulle träda från "sin förra mening eller
„conscendera i de andra ståndens contrarie opinion".
Mötet i kyrkan öppnades med att biskopen i
Linköping Samuel Enander upptog psalmen „0 Herre Gud
af himmelrik etc.", i hvilken de församlade instämde. När
sången slutat, föllo alla på knä under bön.
Förhandlingarna öppnades med ett andragande af landtmarskalken
Gustaf Posse, hvarefter de ofrälse ståndens talmän i tur
och ordning yttrade sig. Beslutet blef, att riksdagen
omfattade biskop Enanders förslag, att konungens testamente
skulle tills vidare hvila, såsom vore det icke än uppbrutet,
att ordningen för styrelsen skulle fastställas på den
riksdag, som borde sammankallas till Stockholift vid tiden för
Karl Gustafs begrafning, samt att änkedrottningen under
tiden med två röster skulle presidera i rådet, hvilket ägde
förestå rikets styrelse.
När mötet afslutats, infann sig ständernas utskott
inför riksrådet och redogjorde för de fattade besluten. I
tydlig afsikt att utplåna minnet af meningsolikheterna och
de häftiga striderna, som frågan om testamentet
framkallat, höll drotsen ett längre försonligt tal, ur hvilket vi
meddela följande korta utdrag.
Det var fägnesamt, att ständerna sett pä
fäderneslandets bästa och stannat vid ett samstämmigt godt beslut.
Drottningen skulle nog veta förstå och gilla det. Som
testamentet tyvärr icke stämde öfverens med rikets lagar,
var det bäst att låta det hvila. Riksdagen i Göteborg
var ju ock fåtaligt besökt, och knappast en tredjedel af
rådsherrarne var tillstädes. Rådet skulle nog draga
försorg om att den unge konungen blefve väl uppfostrad
med hans moder såsom tutrix och administratrix.
Regeringsbördan, som rådet nu stode i beråd att taga på
sina skuldror, vore icke lätt. Själf var han redan åldrig
och lians högsta önskan vore att finna ro, men som rikets
välfärd fordrade, att han gjorde sin plikt, ville han stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
