Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Per Brahes förlikningar i Finland.
sig i ordning. Följande års vinterköld tog emellertid
lifvet af fruktträdsplantorna’), och hvad kölden skonat
„ hafver råttor och möss uppätit" skrifver Bomgård. De
utsatta körsbärskärnorna hade alls icke grott. År 1643
blef ock ett „ilakt år" med vårköld och sommartorka, men
törhända dock att de af mästaren rekvirerade morotsfröna
grodde. Följande års rapport lydde kort om godt:
„Träd-gården är intet bevändt med". Härmed afstanna
underrättelserna, till dess att det 20 år senare helt bedröfligt
heter, att ingen annan krydda växer där än pepparrot
och hela afkastningen uppgår till 30 à 40 dalers värde,
medan trädgårdsdrängen uppbär i lön 300 daler
kopparmynt. (Skörden från humlegården belöpte sig till 3 à 4
lispund humle). Bomgård frågar därför, om det ej vore
bäst, att drängens befattning indroges och trädgården
förvandlades till åker. Detta sistnämnda förslag godkände
grefven ej, men ingenting blef heller vidare gjordt för
att fortsätta det förädlade jordbruket vid Brahelinna.
Därom vittnar den inspektion, som 1670 af Nicolaus
Petrellius förrättades i gården; han rapporterar till
husbonden: „I trädgården befanns intet annat än idel
pepparrot, vinbär och en säng med kål".
Inom det vidsträckta länet hade behofvet af en
kyrka gjort sig gällande, och grefve Per gaf därför order
om att en sådan skulle uppföras. Sommaren 1647 afreste
Hans Bomgård till Viborg för att rådslå med capitulares
om företaget. De gillade naturligtvis planen och afsände
en ödmjuk tacksägelse till grefven för dennes goda vilja
och nitälskan om själavården. Under fogdens ledning
vidtog arbetet, och det är möjligt, att det nya templet år
1649, såsom det antagits, kunde öppna sina portar. Den
30 januari samma år hade Per Brahe förordnat, hvilka
ägor skulle tillhöra prästbolet. „Brahelinna sockens" första
kyrkoherde blef Georg Kyander, som år 1663 skrifver sig
„pastor Braheburgensis".
’) På Juva gård i S:t Mårtens lyckades odlingen bättre.
Sommaren 1660 buro 6 äppleträd frukt, och äpplena sändes såsom prof
till grefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
