Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Församlingens kyrkoherde, Johan Salmenius, klagar öfver
att inhysingar och tiggare i denna stad bränt prästgårdens
gärden och att länsmannen vill tillegna sig stadens mark
Brahea. Det var sannolikt under förloppet af 1652,
som Per Brahe lät utgå befallning om att vid Lieksa älfs
utflöde i Pielisjärvi en stad skulle anläggas. Att denna
plan redan länge föresväfvat grefven, framgår däraf, att
han i sin berättelse om rundresan i Finland 1639 påpekar,
att det vore skäl att vid den nyssnämnda sjön anlägga
en stad, hvilken kunde från öster draga till sig den ryska
handeln.
Den äldsta af oss observerade notisen rörande Brahea
ingår i ett bref af den 18 februari 1653 från
befallningsmannen Anders Eriksson. Denne skrifver till drotsen:
„Kajaneborg ökas alltid småningom, men de vilja hellre
hafva Pielis-Brahea i Nurmis, men jag hafver låtit föra
något timmer där fram för att först låta bygga några
stugor. Det blifver väl intet af, förrän de se, att där är
allvar med". Hvilken plats brefskrifvaren afser är, såsom
synes, ej tydligt, men vi hålla före, att timret släpats till
Kajana. Den 3 april 1653 använde hauptman Palmbanm
i förbigående uttrycket „de nyss funderade städer", och
den 11 maj s. å. säger han, att om stadsfundationen i
Lieksa skall vid sommartinget föredragas och plats
utmätas, där staden skall anläggas. Då han i nämnda bref
citerar grefvens skrifvelse af den 25 mars, förekom
tydligen i denna någon order beträffande Brahea.
Emedan innevånarantalet i Brahea ej tycktes vilja
stiga, gafs order åt ett tjugutal bönder och inhysingar från
Lieksa by att flytta till staden. De inskrefvos ock som
borgare, men fortforo att bo på sina hemman, oaktadt
upprepade gånger vite blef dem förelagdt. Bönderna klagade^
öfver att deras gårdar skulle ödeläggas, om de själfva
nödgades flytta bort. De få verkliga borgarena åter afundades
sina inskrifna, men ej inflyttade gelikar och framförde i
sin tur klagomål öfver att de andra fingo bo på landet,
men likväl åtnjuta stadsrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
