Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handeln.
349
som förstår sig pä att timra större skutor. (Till
fästningen hörde blott tre smärre batar och ett segel). Det järn
pistolsmeden användt, hade blifvit hämtadt från Sverige.
Att dock äfven järn producerats af myrmalm, framgår af
sista paragrafen i 1654 års konventsprotokoll. Det heter
där: „Beslöts att, emedan med mulljärn är stort arbete
och däraf mycket afgàr, fördenskull uppköpes stångjärn
till slottets tarfvor; och skall mulljärn brukas ibland".
Hvad handeln angår, hafva vi endast att framhålla,
hurusom grefven genom anläggningen af egna städer och
anordnandet af regelbundet återkommande årsmarknader
sökte förmå köpenskapsidkande finnar och ryssar till
varuutbyte ’). Följande den regeln, att enhvar star sig själf
närmast, ville grefven gärna leda handelsvägarna in i sitt
eget område, och i sä måtto lyckades han, att Pielisborna
icke sa mycket som förr reste ned till Lappstrands
marknader. utan i stället styrde kosan till Kajana. Mycket
tidigt eller redan 1652 framkastades ock ett storartadt
projekt för samfärdselns befrämjande. Det gällde ej mer
eller mindre än att genom en kanal leda vattnet frän
Lleaträsk till Siikajoki för att salunda kunna undvika de
manga höga forsarna i förstnämnda älf. Planen kom
emellertid aldrig till utförande.
Af stort intresse är den omvårdnad Per Brahe lade
i dagen för de förföljde och föraktade zigenarena. Yi
tillägga dock, att det ej var ensamt af allmän
människokärlek, som han tog sig an deras sak, utan leddes han
därvid lika mycket af önskan att bereda sina länderier en
fördel af dem. Det berättas, att grefven, blifven
upp-märksamgjord på zigenarenas fallenhet för industri och
hästafvel, tillät „den vandrande mannen" att slå sig ned
i staden Grenna. Huru försöket att där göra dem bofasta
utföll, är icke kändt; däremot äro vi i tillfälle att kunna
’) Med anledning däraf att majoren klagat öfver att
Kajana-bönder af Uleå-borgare emottagit penningar i och för uppköp af ryska
varor, tillkännager Per Brahe den 11 maj 1661, att han för stäfjandet
af en sådan olaglig handel låtit uppslå ett straffplakat i Uleå rådhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
