Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•388
riksfanan, medan storfurstendömet Finlands fana
framfördes af Gustaf Sparre.
Efter det riksdagen varit samlad i två månader och
därunder utfört ett drygt arbete, hvars detaljer vi här
förbigå, skildes ständerna åt’). Med blandade känslor af
hopp och fruktan emotsåg Sveriges folk, huru
förmyndarstyrelsen och det mäktigtvordna riksrådet skulle länka
landets öden under de många år, som återstodo, innan
åter en myndig konung skulle öfvertaga regeringen.
Då vi nu gå att öfverblicka händelserna mellan
riksdagarna 1660 och 1664 och formera bekantskap med de
personer i förmyndarstyrelsen och riksrådet, med hvilka
Per Bralie trädde i beröring, möter oss med kronans rätt
främst Hedvig Eleonoras person. Den 25-åriga
änkedrottningen, medelmåttigt begåfvad och medgörlig af naturen,
infann sig ganska punktligt till styrelsens sammanträden,
afgaf sina två röster med pluraliteten, men spelade ingen
mera betydande politisk roll. Mellan henne och drotsen
rådde det bästa samförstånd, och den senare lät det aldrig
’) Dà ändringen af Karl X Gustafs testamente af 1661-års
ständer blifvit gillad, skulle man däri haft skäl förmoda, att saken för
alla tider varit afgjord; icke dess mindre gräfdes den tvistiga frågan
åter upp vid 1682-års riksdag. Karl XI ville, för att säkerställa sitt
eget testamente, konibineradt med en nv regeringsform, få till stånd
ett skarpt ogillande af att hans faders testamente ändrats, och Klas
Fleming, son till Herman, leddes af önskan att söka hämnas på Kla»
Rålamb, som jämte Per Brahe och Johan Gyllenstierna så aktivt
uppträdt 1660. Anklagelsen mot Rålamb blef visserligen nedlagd,
efter det denne tydligt påvisat, hurusom Karl XI själf uttalat sig
lofordande om testamentsförändringen såsom åsyftande fäderneslandets
säkerhet och bästa, men 1682-års underdåniga, för konungen krypande
ständer införde i riksdagsbeslutet ett uttalande af den art, att de
personer, som 1660 fört det svåra och obetänksamma talet mot
salig konungen (Karl X Gustaf) och dess testamente, icke hade
uppfört sig som ärliga och redliga fosterlandsvänner, utan–mtt de,
androm till varnagel och sig själfva till vanheder, borde anses for
otrogna undersåtar* o. s. v. Då dessa ord blifvit lagda ständerna i
munnen af Karl XI, bevisar det hos sagde konung en låghet i sinnet
och en förmåga att snart glömma de tjänster, Per Brahe och Johan
Gyllenstierna gjort honom och riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
