Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Karl XI:s förmyndare.
politiska åsikter är följande yttrande: »Sveriges höghet
kommer af värjan och kan endast med den upprätthållas".
En motsats till kanslern och amiralen var den
fåordige, klartänkte, fosterlandsälskande riksskattmästaren
Gustaf Bonde. Tydligare än någon af sina samtida
förstod han att öfverblicka Sveriges ställning, bedöma dess
vådor och utpeka utvägar, hvilka kunde leda till fred,
ordning och inre förkofran. Det var i sanning gyllene
ord han uttalade i riksrådet (juni 1660): »Ju flere
främmande landskap eröfras, desto fattigare blifva vi, ty sådana
landvinningar kunna ej underhålla sig själfva". Gustaf
Bonde yrkade följdriktigt på sparsamhet och ordning i
statsbudgeten. I femton år hade han tjänstgjort vid
kammarkollegiet, innan han bekläddes med
riksskattmästareämbetet, och hade därunder förvärfvat sig en rik
erfarenhet om rikets drätsel.
Den femte och minst betydande af förmyndarena,
riksmarsken Lars Kagg, tillträdde såsom en i det
närmaste bruten man sin post; han afled redan den 19 nov.
1661, och hans efterträdare utsågs först under 1664 års
riksdag. De öfriga rådsherrarne sällade sig i grupper
kring Brahe, De la Gardie och Bonde; dock förmärktes
det redan mot slutet af 1661, att riksdrotsen syntes trött
på intriger, sålunda lämnande Bondes freds- och
reduktionsvänliga åsikter att bryta sig mot De la Gardies
slösande och subsidiehungrande politik. Sveriges ställning
till yttre makter blef därigenom ett vacklande mellan krig
och fred och karaktäriseras af en föga honett ifver att
hålla sig framme öfverallt, där understöd i penningar
möjligen vore att förtjäna.
Riksdagen 1659 hade dock tydligt utpekat, att.
svenska regeringen borde sträfva att upprätthålla freden;
icke desto mindre bragtes under senare hälften af 1660 i
rådet frågan å bane att bryta den nvss ingångna
öfverens-kommelsen i Oliva. Per Brahe varnade, emedan inga
medel till fälttågets utförande funnos att tillgå, och »ett
orättvist krig gnagar samvetet och gör sällan väl". Gustaf
Bonde framhöll likaledes landets fattigdom och huru af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
