Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kommendörkapten Delmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föll omkull. Därvid löshakades svansen, och Bob
sprang med sin trofé ut ur boden bort till mig, som
med den lilla kadetten stod kvar på gatan, kiknande
av skratt. Bob avlämnade svansen, som jag åter
stoppade på mig, varefter jag antagande en menlös
min följde efter till min mors hus, där jag gick in
bakvägen och stängde in munsjör Bob i tvättstugan,
på det han måtte vara ur vägen. Den lille kadetten,
som hade upptagit kommendörkaptenens hatt, gav
mig ett tecken som skulle betyda: "Jag skall inte
skvallra på dig." Under tiden hade
kommendörkaptenen blivit hjälpt på benen av kapten
Bridgeman, som nog anade vem som ställt till spektaklet
och liksom tant Milly, hade största svårighet i
världen att dämpa sin skrattlust.
– Store Gud! Vad var det? Var djuret
rasande? Har han bitit mig? utropade
kommendörkapten Delmar i det han sjönk tillbaka mot
ryggstödet av stolen, där kapten Bridgeman hade satt
honom.
– Sannerligen jag vet det, svarade kapten
Bridgeman; men ni är icke skadad sir, åtminstone kan
jag icke upptäcka det, och icke heller rocken är
sönderriven.
– Vad var det för en hund? Vems hund kunde
det vara? han måste genast skjutas. Jag skall giva
befallning därom, och anmäla händelsen för
amiralen. Var god giv mig ett glas vatten! Ah! se
där är ni mr Dott. Hur kunde ni tillåta, att hunden
hakade sig fast så där på min rygg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
