Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Jag blir kadett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag betrakta kommendörkapten Delmar som en far;
att Ben hade varit en trogen tjänare åt
kommendörkaptenen, och att hon själv varit detsamma åt
hans tant; detta vore orsaken, varför
kommendörkaptenen intresserade sig för mig och hade lovat
att göra så mycket för mig. Hon bad mig därför visa
honom vördnad och aldrig understa mig att spela
honom några spratt, ty då bleve han på det högsta
förtörnad och skulle skicka mig hem igen, i vilket
fall jag aldrig kunde avancera till officer i hans
majestäts tjänst.
Jag lämnade just icke den uppmärksamhet åt min
mors råd, som de förtjänade, tvärtom kände jag
mig ganska böjd att spela min hedervärde chef
åtskilliga puts, honom framför någon annan, jag
hittills träffat; likväl medgav jag för syn skull, att hon
hade rätt, och bad min mor att, som återtjänst,
taga vård om min hund Bob, vilket hon lovade.
Min mor grät hela natten; följande morgon gav
hon mig fem pund till handpenningar, jämte
förmaning att hushålla med dem, och tillade, att jag
finge vända mig till kommendörkapten Delmar, när
jag hädanefter behövde något. Hon knöt in i en
handduk det linne, jag hade fört med mig; strax
därefter bultade slupstyraren på porten och kom
upp, för att avhämta mig.
– Ursäkta, jag har blivit hitskickad efter
gossen, min fru, sade slupstyraren, en vacker, lång
sjöman, utmärkt snygg och nätt kladd.
Min mor omfamnade mig och föll i gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
