Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På kryssning i Västindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som klädde sig till vakt, var tillräckligt för
min ledning, och hettan var så stark, att alla
officerarna sovo vid öppna dörrar. Jag hade därföre icke
svårt att knipa skeppsskrivarens peruk, med vilken
jag obemärkt smög mig undan, och återvände genast
till min koj, för att begrunda, vad jag skulle göra
med min pris. Skulle jag kasta den över bord; eller
skulle jag kasta ned den i pumpsotet, eller släppa den
i skeppspannan, så att han skulle komma igen, när
ärterna östes upp till middagen, eller kasta den i
hoen till grisarna?
Under det jag begrundade saken, hade emellertid
kadetten, som haft första vakten, kommit ned och
gått till kojs, och allt var åter tyst, med undantag
av någon snarkande sovare.
Slutligen tittade jag helt villrådigt ut genom
skärlinshålen på min koj, och såg, att posten vid
gunrumsdörren satt sig ned på en kista och fallit i djup
sömn. Jag förstod genast, att karlen nu var i min
makt, och jag fruktade honom hädanefter icke; den
tanken föll mig nu in, att jag skulle sveda
skeppsskrivarens peruk. Jag gick sakta bort till postens
lanterna, tog den från kroken och steg ned med den
i lastlaven, såsom varande bästa platsen för
utförandet av min tillämnade operation. Peruken var
mycket oljig och mycket lockig, varför den i
ögonblicket flammade upp, då jag höll den intill ljuset;
jag brände den till ungefärligen en fjärdedels tum
ifrån huvan.
Detta var snart gjort; jag hängde postens lanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
