Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Varför skulle jag be, då jag är viss om att
göra det förgäves. Vill ni ge mig livet, så skall jag
tacka er. Jag har ingen särdeles lust att dö, det kan
jag försäkra er.
– Jag har svurit att aldrig skona en vit man.
För första gången är jag ledsen att inte kunna bryta
denna ed.
– Är det inte annat, sir, nå, jag är bara en pojke
och ingen man, svarade jag. Behåll mig, tills jag blir
större.
– Vid Gud, kapten, är icke det där bra sagt;
behåll honom, kapten, sade en av negrerna.
– Ja, kapten, inföll en annan, behåll honom att
städa er kajut. Det passar bra att ni har en vit
slavpojke.
Negerkaptenen teg en stund; han syntes
försjunken i djupt begrundande; slutligen sade han:
– Pojke, du har räddat ditt liv; du kan tacka
dig själv och inte mig. Prossa, låt honom få komma
ned; giv honom en bussarong och ett par byxor,
och kasta överbord den där tusans dräkten, annars
kan jag komma att ändra mitt beslut.
Negern, till vilken han talade, och som bar en
sorts befälsuniform – han var andre styrman –
förde mig ned, varåt jag icke var missnöjd, det kan
jag försäkra mina läsare.
När jag kom under däck, satte jag mig ned på
en kista; det gick omkring i mitt huvud och jag
svimmade. Skakningen hade varit för häftig för en
gosse vid mina år. De skaffade vatten och jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
