Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skonerten och vilken besvarades. Förgäves blickade
jag åt skonerten, i förväntan att hon skulle sätta ut
en båt Förhållandet var, att fregatten hade
signalerat åt henne att göra detta, men att hon svarat,
att hon icke ägde någon båt, som kunde flyta. Kort
därefter blev jag varse, att fregatten nedfirat en båt,
som nu rodde mot mig, och jag kunde således vara
lugn.
Några minuter därefter, varunder jag återkommit
till full besinning, rodde båten in bland massan av
de flytande lämningarna, vilade på årorna, och
folket såg sig omkring. De blevo mig varse, lyftade
mig in i båten och lade mig på bottnen. Jag
krälade mig upp på mina ben och ämnade gå akterut,
då kadetten i slupen sade till folket:
– Skicka den där fördömda sjörövarpojken
för-ut. Låt honom inte komma hit akterut.
Aha! mr Lascelles! tänkte jag. Såå, du känner
inte igen; du skall ändå snart få lära känna mig,
vad det lider. Jag glömde helt och hållet, att jag
var färgad svart, tills en av karlarna tog mig i
kragen, för att skicka mig för-ut, och sade:
– Langa negern för-ut Han är likväl bra ung
för galgen.
De langade mig för-ut; jag hade ingen lust att
säga, vem jag var. Min böjelse för pojkstreck
återvände i samma ögonblick, jag ånyo befann mig
bland mina kamrater. Sedan de sett sig väl omkring
och övertygat sig om, att jag var den enda
överlevande, återvände de till fregatten, och kadetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
