Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utropade kommendörkapten Delmar och tog ett par
steg baklänges.
– Mr Keene, svarade jag, ånyo förande handen
till pannan,
Bob Cross, som, jämte flera av besättningen, stod
tätt intill mig, sprang fram, helt och hållet
glömmande etiketten, fattade mig om livet och såg mig
stint i ansiktet:
– Det är han, sir! Det är han! Hurra! hurra!
och alla matroserna instämde i hurraropen, i vilka
likväl blandade sig en god del skratt
– Barmhärtige Gud Ni har då sprungit i luften
med det där fartyget! sade sekonden, och närmade
sig ined hjärtlig uppsyn. Är ni mycket skadad?
Kors, han är helt och hållet svart! Var är
doktorn?
– Jag är inte alls skadad, sir, svarade jag.
–Låt föra honom ned, för att bli undersökt,
sade kommendörkaptenen något litet rörd, och, om
han inte är skadad, så låt honom komma ned till
mig i kajutan.
Chefen gick därpå nedför trappan, och jag
skakade hand med Tommy Dött samt med alla
offiserarna och kadetterna; min återkomst syntes göra
dem mycket nöje. Jag fördes ned i gunmmmet och
avkläddes. De blevo mycket förundrade, då de
funno, att jag alls icke var sårad, men ännu mera,
då de sågo, att jag var svart över hela kroppen,
och att tvättning icke hjälpte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
