Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Diligent; tre å fyra unga handelsexpediter från
Newyork, tre kadetter, vilka blivit kvarlämnade såsom
sjuka, och med det liv, de nu förde, hade god
utsikt att komma på sjukhuset igen; samt ett par
plantageägare från de andra öarna. Dessa senare och
jag voro stadiga och ordentliga, men expediterna
voro bullersamma, rökte och drucko från morgon
till kväll. Kadetterna voro även stojande, och de
nybakade löjtnanterna voro så befallande och
otrevliga, att mamma Crissobella, blev helt förgrymmad
– aldrig hade hon haft ett så oordentligt följe i
sitt hus.
Hon klagade för mig och jag talade med dem om
saken, men det båtade föga. Jag hade intet att
säga över de tre unga köpmännen, och de tre
kadetterna tillhörde icke mitt fartyg. Vad mina
löjtnanter angick, kunde jag icke mycket säga därom,
att de stoltserade något på ett ställe, där de betalade
för sig, och detta var ej något fel, som en chef kunde
förehålla dem. Jag sade således endast, att mamma
Crissobella icke kunde behålla dem i sitt hus, om de
fortforo att behandla slavarna illa och förorsakade
henne så mycken oro och så mycket besvär.
Slutligen kunde värdinnan ej längre stå ut med deras
uppförande, utan tillsade dem alla att lämna huset,
och skickade dem deras räkningar; men de
förklarade alla, att de icke ämnade åtlyda tillsägelsen.
Hon vädjade ofta till mig och förklarade, att hon
ville klaga för guvernören; men jag övertalade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
