Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Potpourri från Krigstheatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungefär som när man betraktar något märkvärdigt, sora
man länge längtat att på närmare håll beskåda!
Vänligt tog Henrik flickans hand i sin:
— Maximilians bror vill äfven vara er; det var er
fars önskan att ni skulle uppfostras hos oss, och derföre
är det just som om ni hörde mig till.
Marianne rodnade djupt. Hon bar ännu sorgdrägt
efter sin mor, och med en mine som väckte Henriks
deltagande såg hon på sin svarta klädning.
— Det är icke roligt! — sade hon med en
sorglig ton.
— Det kan väl bli roligt! — återtog han.
broderligt tryckande hennes hand i sin.
— Marianne! — ropade den hesa skrofliga rösten.
— Tant ropar, — sade förskräckt Marianne, släppte
hans hand och helsade, tilläggande: — jag ville skrifva
till Max, men huru skall jag få brefvet till honom?
— Haf det i beredskap tills i morgon bittida, och
jag skall låta en soldat hemta det hos er.
— Marianne, Marianne, Marianne! — skrek ånyo
tanten i det inre rummet.
— Nu ej ett ord mera, farväl! — sade flickan, i
det hon hastigt skyndade in till sin Argus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
