Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Vid Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
och bann slutligen, ridande genom en lång omväg,
yttersta stadsporten som förde lill vägen at Lutzen.
Han satt till häst, hällande med ena handen löst i
sligbygeln, lade venstra armen öfver den högra, så alt
man kan säga att båda armarna hvilade korslagda öfver
hans bröst.
I detta ögonblick sjönk måhända en stor del af de
förhoppningar, som så många solhvarf upplifva! hans
stolta ande.
Det hjernspöke som han under namn af ära, så
afgudiskt lillbedt, så krampaktigt slutit intill sig, började
fly undan hans famn.
Hvad "seklets hjelte" i dessa ögonblick tänkte,
hai-han troligen aldrig klädt i ord. Men tillätes det honom
nu nedsänka blicken pä dessa samma fält, der han stridde
mot Europas öfriga makter, är det ur en helt annan
synpunkt han betraktar sina under jordelifvet äregiriga
planer, sina miss»åkningar, samt sina på tusende
menniskolifs bekoslna<I eröfrade lagrar.
Storramarschen uppspelades och de allierades
jägarehorn skallade genom alla slädens gator. — Blodig och
långvarig var striden, men segern var vunnen, fastän
dyrköpt.
För sin egen säkerhets skull lät Napoleon spränga
stenbron, då en förfärlig kuall, liknande en jordbäfning,
skakade hela staden.
Sönderslitande var åsynen af de besegrade
fransoserna; ulan hopp att kunna rädda de talrika kanonerna,
afskuro de draglinorna, för att åtminstone kunna frälsa
hästarna.
Ringa var det antal sora undkom; de flesta blefvo
nedgjorda eller tillfångatagna. Ingen enda fransman
vågade besvara något skott. Preussarna störtade bland de
tätasle massorna, stucko omkring sig med bajonetterna,
vände om gevären och nedslogo med kolfvarna alla som
kommo i deras väg. De döda vräktes i qvarngrafvarna,
hvarest menniskor och hästar hoptals lågo om hvarandra.
Vi stanna här . . . och kasta en slöja öfver de
hemska taflor, som minnet sedan denna tid bevarar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
