- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
120

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemlands-scener

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

sigten, två ålderstigna, och den tredje mycket äldre
än hon,,

Men den hjertliga välvilja, med hvilken man
bemötte henne, besegrade likväl snart hennes blyghet.

— Var icke rädd för oss, mitt söta barn! — sade
med godhet fru Althea, hvars svartögda, ofta skarpa blick
nu hade i hast blifvit mild och leende.

— Din fader är min bästa vän, — inföll archiatern
— och din broder var oss kär som en egen son.

— Hon är lik Max, inföll Eva.

— Ack om Max äfven vore här!.. . han, —
fortfor hon med låg röst, — hade så gerna velat, resa med
. . . men han fick ingen permission . . .

Under hela tiden hade hon oupphörligt sett ål
dörren, och hvarje gäng den öppnades, såg man på hennes
ansigte, att hon vid den inträdande personens anblick,
hvilken alltid var en af domestikerna, tycktes hafva
missräknat sig.

— Hvem ser du efter, mitt goda barn? — frågade
fru Althea.

— Efter . . . efter. . . — hon rodnade.

— Säg ut! — uppmuntrade archiatern henne.

— Efter . . . Ursula.

— Ursula P.? — frågade fru Althea.

— Ja, så hette hon visst.

— Har Max talat om henne? — frågade den gamla
frun coed synbart intresse.

— Ja, mycket, mycket!

— Var det ledsamt att resa från Tyskland? —
inföll Eva.

o

— Ah nej; min moster dog veckan förut. . . och i
alla fall ... — tårarna stodo henne i ögonen, och
knappast hörbart tillade hon — är jag intet hemma
någonstädes.. . jag är helt ensam... eger ingen utom Max
. . . och hos honom kan jag ej vara .. . Han har ej
något sjelf.

— Var det mycket svårt, när fru Reichnau dog?
Marianne, som omöjligt kunde säga en osanning (en

omständighet, som vållat henne så många bittra stunder i
den afledna fruns hus) svarade rodnande, men lågt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free