Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XIII. Halsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII.
Halsbandet.
Under trenne låuga veckor, låg Henrik Nordensvärd
försänkt i ett dvallikt tillstånd. Hans ande sväfvade i ett
Chaos. Sora en ljusstrimma på en mörk himmel
framskymtade då och då en redig tanke, men åter blef det
ett virrvar i hans själ; när fantasierna upphörde drifva
sin lek med honom, var det som om han bortdomnat;
stuödom kunde han förnimma hvad som kring honom
tilldrog sig, höra hvari ord som sades, men var ändock ur
stånd alt sjelf öppna sina läppar till ett enda ord.
Någon gäng såg han "Engeln", hvars åsyn så
underbart slog an på hans inbillning, skymta förbi hans
säng. I feberyran talade han om "Sverige" om "Dahla",
om "de gamla föräldrarna" och om — "Ursula" . . . An
stridde han "vid Leipzig, och jagade fransoserna på flykten!"
Emellertid åtnjöt han den ömmaste vård. En
skicklig läkare besökte honom flera gånger om dagen, och fru
Gyllenburg satt outtröttlig vid hans sjukbädd.
Nar denna qvinna var ensam, tyckte han sig ofta
höra henne bedja; någon gång hög!, oftast hviskande;
ehuru ej klart uppfattande hvem denna ljufva varelse var,
erfor han i hennes närvaro ett visst inre välbefinnande.
Slutligen upphörde feberfantasierna, men
afmätningen fortfor.
En afton i medlet af November, då han med slutna
ögon låg i sin säng, kunde hans öron tydligt urskilja
hvarje ord, i följande mellan man och hustru pågående
samtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0134.html
