- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
154

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. En Vision

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

in i framtidens okända dagar och man då inkommer i
ett på solsidan beläget rum, är det liksom den glada
belysningen gåfve oss ett lugnande svar.

— Är det för ögonblicket ljust inom oss, är det
just som om skenet utifrån sade ett tröstefullt amen till
våra inre ljufva aningar.

Något dylikt erfor Adéle, der hon satt vid
förmaksfönstret, arbetande åt sin lilla flicka, som hon nyss söft
med sin sång.

Men stundom äro dessa röster bedrägliga, och
huruvida de denna gången höllo ord, skola vi snart nog
få erfara.

Fru Althea, Eva samt Marianne Osbahr voro äfven
inne, alla träget sysselsatta med sina arbeten.

— Du ser så glad ut i dag, Adéle? — sade fru
Althea.

— Ja, vädret är så vackert och uppfriskande att det
just gör godt både till kropp och själ.

— Hvad tycker du om vårt nordiska klimat,
Marianne lilla? — frågade Eva.

— Jag fryser intet pä långt när så myckel här,
som i Tyskland, ty här får jag elda så mycket jag vill.

— Fick du intet det der?

-— O nej, visst intet. Veden var så dyr! Man
hade mycket jernkakelugnar, som först gaf en qväfvande
värma, merendels åtföljd af os, men denna värma räckte
icke länge. — Hon tystnade och tycktes falla i djupa
tankar.

— Hvad tänker du på, Marianne Ulla? — frågade
fru Althea.

— Nu tänkte jag på prostinnan Appolonia.

— Hvad tänkte du om henne? — frågade Eva.

— Jag tänkte .. . dumheter.

— Nå, huru låta de? — återtog Eva småleende.

— Jag törs knappt säga dera.

— Huru så? — undrade prostinnan.

— Hon anses ju sora en mycket rar dam.. . och
hon förefaller mig just som en konstig kristen.

Gumman log för sig sjelf; läpparna tego, men
ögonen uttryckte: — Du sade det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free