Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Vid Bornhöft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Nu närmade sig en annan krigare platsen.
— Hvem är här? — frågade honom en
obekant röst.
— Den aflidnes broder!
Den främmande gick närmare.
— Löjtnant Nordensvärd, Bergenstrahls svåger?
— Är det ryttmästar**? — frågade Henrik.
— Tvänne bref, ett guld-ur och varma helsningar
har jag att öfverbringa er från min tappre, saknade
kamrat. Bergenstrahl var högaktad och värderad af sina
förmän, älskad af sina kamrater och tillbedd af sina
underlydande. Många uppriktiga lårar hafva i dag runnit
vid de bada ädla krigarnes grifter! Frid vare öfver
deras stoft!
Efter slaget vid Bornhöft blef från den 15
December 1813 till den 6 Januari 1814 ett stillestånd
afslutadt mellan Sverige och Danmark.
Nordensvärd, begagnande sig af den korta
vapenhvilan, begärde genast permission, och nyss, snart sagdt,
tillfrisknad efter en häftig sjukdom, trotsade han årstidens
och den föränderliga väderlekens obehag, samt öfverreste till
Sverige med den deremellan och Danmark tvänne gånger
i veckan seglande postjakten.
Han längtade till den sörjande systern; hans hjerta
bjöd honom, att, om ej skänka tröst, åtminstone genom
sitt varma deltagande låta den unga, hårdt pröfvade
qvinnan förstå att hon ej förlorat allt, när en öm, trofast
broder återstod henne.
Men ban reste icke ensam. I Kiel hade han
träffat Max Osbahr, och denne var ej sen att antaga
vännens förslag, nemligen det att blifva honom följaktig
på resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
