Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
6ti alt en choral hördes sjungas och spelas några rum
ifrån.
Ovillkorligt tystnade han. Hans ögon vidgades, hans
läppar logo, och slutligen sade han:
— Det är mor som spelar och sjunger .. . den 20
Augusli är hon 64 år! — tillade han, och dessa ord var
ett betydelsefullt loford.
— Ack, hvad det är skönt! — utropade Marianne,
— ljudet af denna enda sång gör mera intryck på mig,
än alla prostens tal.
Det fortfarande leendet på bans läppar voro
tillräckliga intyg om det välbehag med hvilket han hörde den
öppenhjertiga flickan.
Det var något eget, hvilket vårt nattvardsbarn
fullkomligt senterade, att höra den lätt vibrerande vackra
sången, medan den gamle med sin klangfulla manliga röst,
som hade en aflägsen likhet af tornklockans ljudliga malm,
återtog läsningen af del gedigna gamla, men dock alllid
nya bibelspråket.
Sången och läsningen tystnade slutligen på en gång.
— Far — så kallade äfven Marianne prosten, —
sade all hvad som slår skrifvet i dessa kapitel skulle
befordra vår lycka i tiden och evigheten, men jag ville
gerna disputera litet.
— Försök, och jag skall vederlägga dig!
— I evighelen tror jag visst att vår lycka skulle
beredas, om vi kunde vara sådana, men här på jorden
— hon gjorde ett uppehåll — vore^det ej roligt att så
i hvart ögonblick bevaka sig sjelf. Är den lycklig, som
i hvarje minut ålägger sig ett sådant tvång?
Först hade han svårt alt hindra sig från att le,
sedan återlog han med en stark allvarlig betoning i rösten:
— Jag medger alt en kristen icke kan vinna utan alt
strida, och alt striden är stundom ansträngande för den
svage, men tro mig milt barn, att för hvarje liten seger
vi vinna, juppbära vi äfven här vår lön.
— Äro då alla goda lyckliga? Se på Adéle! se
på Ursula! Gabriel har visst mycket roligare?
Per Ib andel.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
