Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Medan man i ro drack sitt the, pågick följande
samtal.
Benedikla började:
— Klockan 12 i natt har man sett ljus i klostret.
— Hör far! — inföll Marianne.
— Sagor! — menade Hertz.
— Hvarföre tror far att det är en saga? —
inblandade sig Adéle.
— Ingenting sker utan ändamål, — återtog
archiatern, hvad skulle delta tjena till?
— Det är den der högraodige grefve la Gar eller
Garde, hvad han heter, som har sitt grafchor i kyrkan,
— menade Benedikta.
— Grefve Magnus De la Gardie, menar du, —
rättade henne Hertz. — Han som legat öfver hundrade år
i sin graf, skulle nu först spatsera ur densamma ... det
är otroligt.
— Det är icke sagdt att det skall vara han, —
sade Adéle, — det kan ju ega en annan betydelse;
obestridligt är det- en kommunikation mellan denna och en
annan verld; — ovilkorligt såg hon på Eva, — derpå
är jag så säker att jag både vill lefva och dö.
— Det är något som heter inbillning, min vän, —
svarade Hertz, — och den skapar våra flesta syner.
— Men när nu verklighelen realiserar inbillningens
ingifvelser, hvad säger far då? — frågade Adéle, och
sky efter sky kom och gick på hennes vackra upprörda
ansigte.
Han svarade icke, och nu inföll Benedikta:
— Men herr archialer, det är ogudligt tvifla på
sådant; i vår gamla kateches, som nu kan tänka ej duger,
står "om sjörån, spökolser och tomtegubbar och mera
sådant ;* jag tror väl att doktor Martin, ty så simpel jag är,
vet jag nog hvad det var för en karl, hade så godt
förstånd som erkebiskopen i Upsala ... 1811 antogs ny
handbok och ny kateches, och se derföre fick vi först
kometen, så missvext 1812, och året derpå krig.
— Du glömde rödsoten 1811, — erinrade
henne Eva.
— Ja, se det var sannt! men den var intet öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
