Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24(5
— Adéle! — sade han med en röst så hemsk alt
hon ovilkorligt bäfvade.
Hon lade sin arm kring hans hals.
— Icke denna skärande, förebrående röst! Jag är
ju din syster, tror du att jag skulle begära något bättre
än att få dela min ömhet lika mellan båda mina bröder!
— Hvad är din mening med allt det här? — sade
han, i det han hastigt ryckte sig ifrån henne.
— Att bedja dig aflägga din mystiska omklädnad,
och sluta dig till oss alla!
— Huru skall jag kunna sluta mig till er alla? —
sade han med en förändrad ton, i hvilken han inlade
något ömt förebrående. — Jag har ju sedan barndomen
"gått som en Paria ibland eder."
— Hvems skull har det varit, Gabriel ? — sade
hon fixerande honom.
— Möjligen en blind fatalitets, men icke min, —
svarade han. — Jag kom till eder glad och upprymd,
fö^. att meddela er en i mitt öde lycklig vändning, och
huru togen J emot mig, hvad intresse visade ni mig,
såg jag en skymt af glädje i något enda ansigte?
— Derföre att vi som känna dig, frukta att du skall
missbruka Guds godhel emot dig, samt använda dina
medel till befordrandet af mindre goda afsigter.
■— Adéle, jag ämnar icke taga några
lillrältavisnin-gar af min knappast tjuguåriga syster, så enka hon än är*
och han lemnade henne hastigt.
I den på öfra våningen belägna sängkammaren
slumrade de ålderstigna makarna. Just som den i deras rum
femtiåriga klockan slog 1, vaknade mannen. Det var en
månljus april-natt; en tanke föll honom in; han kastade
på sig kläderna jemte en kappa kring sig och smög sig
tyst ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
