Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Sex år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
brasan midt på förmiddagen, men jag är en frusen
stackare, — sade Engel.
— Det är nog alt du Henrik, kan fördraga
värman här inne! — inföll Elisabeth.
— Magneten drager — svarade han leende och såg
på sin hustru,
— Gudilof för det, — återtog hans svärmor, —
gudilof för er stilla anspråkslösa lycka . . . den utgörer
min lefnads tröst, min lefnads lycka . . . det är som om
jag umgicks i tvänne verldar; i den, här nere har jag
eder och edra små englalika barn, och i den derofvan . . .
har jag . .. honom, — Engel stannade sin spinnrock.
— Ack, mamma, jag lefver ock i tvänne verldar .. .
aldrig, aldrig glömmer jag pappa . . . med afviga handen
borttorkade hon en lår.
— Hade Engel stora anspråk, — menade Henrik,
— så vore hennes lott ganska medelmåttig, ty våra
vilkor äro ingalunda lysande; jag har ej min tjenst mera,
men genom sparsamhet, ordning och arbete berga vi oss.
Jag har icke råd kläda min hustru så, som mina
kamrater styr ut sina .. . men hon känner mina tillgångar . . .
och hon begär ej mera än jag kan gifva henne . . . hon
den goda!
Han steg upp, slöt sin arm kring hennes lif,
tryckande en varm kyss på hennes läppar.
— Se hvilket garn hon spinner, det är som vore det
det ett hollandslärft .. . och det. är för mig hon arbetar
... dessa sex åren har jag ej slitit ett enda linne som
ej hon spunnit, väft och sytt, och ändå har hon ammat
sina barn . .. och skött sitt hus . . . och pianot har ändå
icke varit bortglömdf.
— Med hushållet har jag haft en så god hjelp i
mamma.
— Vi hjelpa hvarandra, — svarade modren med
ömhet, — hvad hade väl jag, om jag ej hade dig min
son . . . och jag står i dubbel förbindelse till dig.
Nu hördes klingande bjellror; Engel säg utåt fönstret,
— Se här ha vi Max, som kommer i sin lilla
kappsläde.
Henrik hann ej utpå trappan, förrän han trädde in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
