Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är också alt.
Af Sala likbetåckt då luftens rymd förgiftas,
Ack Domald! fer du ej hvad mörka anslag stiftas ?
Bland dessa plågors ras, i dessa fafans Spår,
Ser du, med lömska steg hur Ottar .Lagman går
At et förloradt folk ifrån sin Konung vånda,
At bana dig et fast, och Sedan Sjelf, kan hånda,
På Nordens högsta thron, dit han har sträckt sitt hopp,
Af Ifvars vantro ledd, förmåtit stiga opp.
DOMALD.
Nej, Agne, Ottars dygd man Säkert velat Svärta,
Hvem kunde vara född med nog barbariskt hjerta.
At med förräderi, vid hela landets nöd,
Bland vreda Gudars straff, förhårjelfe och död,
Ifrån en saglig Kung at årfda Spiran rycka?
Ack! kanske at en thron år altid ringa lycka:
Men omhvärfd utaf lik och af förtviflans skri,
Som ulelherens höjd, den måste frugtad bh.
Jag uran tvifvel vet, at Ifvars grymma låra
I dag med ökadt nit skall månskoblod begära:
Dit honom mitt beslut jag först tilkånna gett.
Jag Samma ögnablick har med förundran Sett
Hur, uti lågors brand, hvaraf dels hjerta Svallat,
För Gudars hårnde thron han mig til anSvar kallat;
Jag kunde straffat lått, men viste ej min magt,
Och trodde vantron bäst begrafvas i föragt.
Jag mig bedragit har; han menigheten retar,
Han skäl til Gudars håmd hos mig allena letar,
Jag det med vilshet ver, jag dervid vaka bör.
Men Ottars rankefått mig ingen frugtan gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
