Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lyder, — Må mitt nit Fötfynens Sra öka!
Fast kanske med et brott, jag skall ändå förSöka,
At frålla min gemål, min Son, mitt fosterland.
At rycka gisseln bort ur håmde Gudars hånd
Jag Domald foka vil, men vid mitt hjerta lådar
Den fafa och det qval, fom idel ofall bådar.
FJERDE SCENE.
OTTAR. 1FVAR.
OTTAR.
Du hörde hennes tal: förvillad, oviss, Svag,
Hon redan år förskräckt at lyda Himlens lag;
Hos henne lårans helgd et ringa bistand vinner.
Ack! i et brottsligt hof all dyrkan fuarr förSvinner.
IT FAR.
Det endast Domald år, Som efterdömen ger;
Men hvad mitt häpna bröst med helig rysning Ser,
Hur sig fördårfvet Snart til flere hjertan Sprider!
Ack! foidoin har jag Sett det varit andra tider!
Då man ert heligt nit for Gudars åra bar,
Och det for S vea Kung defs första omlorg var,
Kl ed offrens varma blod at stanka hela Sala.
OTTAR.
Men, Ifvar, Ir det nog at om fördårfvet tala?
Det ågnar dig Som pråst, på mera kraftigt Säte
At hämma otrons magt och skaffa Himilen rätt,
1FFAR.
För Gudars helga rått jag vil mitt hufvud våge.
Säg, hvad Jag göra bör?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
