Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och du skall blifva lydd.
INGyERD.
O Gud! hvad grymma qväl
Belägra detta bröst! Jag ryser för mitt val. —
Hvad blod har jag,begärt? — jag känner Narstronds fala;
Jag Loke hvina hör, — defs plågoandar rala —
Dess afgrund öpnad år, — Häll, grymme hämde Gud!
En ulel dödlig fräls, Som lyder dina bud!
Men redan större lugn mitt häpna hjerta finner,
Och falans tunga magt utur min Syn förfvinner.
Ja Domald! jag din nåd med vördnad emottar,
Och skyndar, om ditt val at låmna folket Svar.
FJERDE SCENE*
DOMALD. AGNE.
DOMALD.
Hon ryfer för (ih bön, och går at henne yrka!’
Ack! hvad förfärligt prof af mänskans ringa styrka!
Ej Himlen i vår Själ et frö til grymhet lagt;
Nej, vi förvildas blott igenom vantrons magr.
Det då förgåfves var, jag i mitt högmod trodde,
At detta hjertats val blott af mig Ijelf berodde:
Ack! i min olyckshöjd jag ej den urlåkt har,
At vantrons tjocka moln min (vaga Syn betar;
Mig enkom Himlens hat til Ijufet velat kalia,
At utför villans brant med öpna ögon fälla.
Nej, jag ej Konung år, jag år ej Domald mer.
Du Agne! fom mitt qval och min förtviflan ler,
Såg, blyges ej din fjål, at min förnedring skåda?
AGNE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
