Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—JUVO X (3 OAJV—
Allt sedan han lämnat de egentliga studieåren
bakom sig, står nämligen hans motivval på
verklighetens grund, men med Josephsons hela läggning var
det ett tvingande behof för honom att en gång i
symbolisk dräkt få säga hvad han innerst bar på och
det blef i ’Strömkarlen’, som han tolkade detta.
Därför är detta verk, lika väl genom sin långa, växlande,
delvis smärtsamma genesis, som äfven genom de skarpa
skiftningar, dess senare historia företer, alltifrån dess
första framträdande inför en oförstående allmänhet
tills att det hamnar å sin slutliga plats hos dess
nuvarande ägare, mer än ett konstverk i vanlig mening,
mer än ett högstämdt ode och en subjektivt lyrisk
hjärteutgjutelse. »Strömkarlen» är ett öde!
# *
#
I Josephsons öfriga konstnärliga produktion är
det porträtten, som både i afseende på antal och
betydelse äro det ojämförligt mest vägande, det i
såväl inre som yttre afseende mest fängslande. Och
studerar man dessa, får man en god ledning för
bedömandet af hans utveckling som målare. I den
första gruppen, där porträtten af Österlind, Skånberg
och Renholm äro de förnämsta, är karaktären ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
