Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig efter en arbetsdag, då han varit i sitt rätta esse. Kanske upptäckte man framför den skifva, som är en palett, kantad med färghögar, hvilka han blandat i växlande, ständigt nya och rörliga föreningar till rinnande pärlemobäckar, till klimpar af guld- och silf-verstycken, fält af smaragd, rubin och lapis lazulæ, att denne färgkonstnärs särmärke ligger i hans starka sinnlighet, i hans glödande kärlek till färgmassans rent materiella substans. Man skall då lättare förstå hur det kommer sig att, om man vill träffa hemligheten i koloristen Josephsons konst, det är likgiltigt huruvida man betraktar en af hans dukar i dess helhet — eller blott en liten flik däraf.
Som personlighet var Josephson en äkta konstnärstyp, en reflex af allt, en spegelbild af lifvet. Klarast tecknar sig för minnet denna typ mot bakgrunden af de upprörda tider, då han afslutat sin »Strömkarl» och började sin färd med opponenternas skrifvelse till Akademien. Brinnande af stridslust och lefnadsmod drog han fram »revolvern» — så kallades aktstycket — hvarhelst han träffade svenska konstnärer. Från Paris beger han sig till Picardie, där den försiktige Salmson skulle värfvas; öfver Dtissel-dorf, Köpenhamn och Göteborg, där opponentnamnen insamlas, kommer han till Stockholm. Under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
