Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilfärd i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande vårväder, medio av februari. Fyra till antalet, den
store bokförläggaren med fru, författaren — naturligtvis
— också med dito.
Strax utanför Tunis, där vägen går ej långt från
stranden och har Atlasbergens sista utlöpare till höger,
måste bilen köra försiktigt, ty folk- och fälivet var livligt.
Man passerar bejens residens på litet avstånd; solen
gnistrade på de granna uniformerna hos livvakten, som
exercerade utanför palatset, antagligen för att uppehålla
fiktionen om självständighet. För en europeisk åskådare
tedde sig skådespelet som en barnlek med tennsoldater.
Den massa nya företeelser som dansade förbi våra ögon
gav mig genast sensationen att vi voro aktörer i någon
film. Och denna uppfattning blev allt starkare för varje
ny mil vi lade bakom oss.
Jag sökte uppfånga allt med ögonen, men samtidigt
snurrade tankarna omkring, letande ett gott uppslag till
en bra filmhistoria. Just som jag trodde mig ha funnit ett,
blev jag avbruten av rivande episoder och det återstod
mig endast att planlöst veva och filma, överlämnande åt
framtiden att kombinera och komplettera de pittoreska
fragmenten.
De första milen introducerade väsentliga element:
landskap och staffage, beduiner, kameler, negrer, ryttare,
åsnor, mötande bilar, vita moskéer, feberträd och
häckar av aloe, allt i blänkande sol och med en strimma av
den långa Tunisbukten.
Jag skulle narras, om jag påstod att vår chaufför
slog an. Och när jag fått upplysningen att han var
maltesare, visste jag att försiktighet var en dygd. Icke
alla från Malta äro riddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
