Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han alt känna sig i ständigt beroende af mig.
Han kommer att ständigt frukta mig, och en
vacker dag går det därhän att han vill göra
sig fri. Mig som gifver honom lifvet kommer
han alltså helt viss att vilja belöna med döden.
»Bah! När jag förutsett detta, är han ej
vidare farlig. Alltså må han löpa. Punktum!»
Hvarpå professorn öppnade dörren, lät den
hängde gå sin väg och satte sig ned att skrifva
en ytterst intressant afhandling om möjligheterna
iör en hängd att förblifva vid lif. Och han
beklagade djupt, ju längre han kom med sin
afhandling, att han ej hade den hängdes
halskotor till hands att demonstrera sina hypoteser
med. Men det föll honom ej en enda gång
in, att han hade glömt gifva den arme diktaren
kläder, innan han lät honom gå.
Denne gick ut i mörka natten ensam och
dyster till sinnes. Han skulle nu börja elt
nytt lif, och början var onekligen lik början
af det gamla, alldenstund han nu liksom då
var splitt naken. Men hvarför var han det?
Hade han kanske någon skyldighet att vara
det? Hade ej en hvar som sätter en människa
naken in i världen skyldighet att sörja for
henne? Jo visst. Han hade alltså rättighet att
fordra åtminstone kläder af sin räddare.
Han återvände till anatomisalen och
knackade på. Intet svar. Han knackade en gång
till, men fåfängt. Den lärde var så fördjupad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
