Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig sjäif, det vill säga inför världen. Man kan
kalla elt sådant förfarande fegt, man kan också
kalla det modigt och själfständigt. Det är båda
delarna och ingendera. Det är dessutom
framför allt modernt och tidsenligt och vittnar om
en hel del fantasi. Min gode Hans, du har
stora förutsättningar att bli en duglig lögnare
med tiden, —betydande anlag. Alle Achtung!»
Och Hans skämdes, ej emedan han blifvit
genomskådad, men emedan han låtit ertappa
sig på bar gärning. Ty på en gång var det
honom, som hade han alls ej varit samman
med de båda vännerna nyss, och som hade han
sjäif tänkt, hvad de hade sagt. Hän ville svara
den grå och åtminstone för skams skull
opponera sig, men besinnade sig och opponerade i
stället i tysthet för sig sjäif.
Den grå skuggan hade rätt, det oar falskt
emot vännerna! Men — den som vill vara
vän med falskheten måste ju med nödvändighet
kläda sin vänskap i falskhet. Och för resten,
deras egna outtalade tankar om hvarandra, voro
helt säkert betydligt sämre än Hans hade tänkt
sig dem. De voro ju oärliga emot sig själfva,
förfalskade sin tillvaro med sin filosofi och
förgiftade sitt lif med sina dogmer. Huru skulle
de då kunna vara ärligare emot hvarandra.
De bedrogo sig själfva och hela världen
alla hans vänner, både filosofen, diktaren och
målaren. Den siste han var då —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
