Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf. Hela hans eget lif har varit ett enda
oafbrutet martyrium, hvilket lärt honom att äfven
se de andras lif under lidandets horisont.
»Oeh så blir honom lifvet till slut ett enda
stort mysterium, missräkningarnas mysterium,
och som sådant gifver han det i sin konst,
ingen kan, så som han skildra missräkningen
stegrad till fortviflan hos den älskande, hvilken
plötsligt står öga mot öga emot sin älskades
otrohet, bedöfvad af slaget, så att han ej finner
uttryck för sin smärta, ens med ett skrik.
Fastän hela den omgifvande naturen liksom
skriker honotn in i själen, med de mest
öfver-drifvet bjärta färgmotsatser, då hon går ifrän
honom och försjunker i detta färghaf, — en
sol som går ned, — hans sol — hans kärleks
sol–––-»
»Hör upp, hör upp!» af bröt honom den grå.
»Du talar nu lika Öfverdrifvet vänligt om honom,
som du tänkte ovänligt om de andra. Det där
kan han aldrig måla, därtill är han för slapp.
Hvad du där berättade var endast den bild
något af hans bristfälliga konstverk kallat til! Iifs i
din fantasi. Det hela är vackert sagdt af dig oeh
verkar fördelaktigt ofvanpå allt det gemena de
andra sade om honom, men är lika litet sant!»
»De äro ena stympare allesammans,» sade
Hans. »Och jag ger dem tusan!»
»Absolut inga stympare.» hviskade den grå.
»Utan skådespelare, förträffliga skådespelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
