Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lanåt; den gamla kroppen blir mången gång
ett fängelse för själen. Men en glad visa kan
jag ännu sjunga, och mitt goda humör har jag
i behåll.»
Han sade det helt entusiastiskt, den gamle
zigenaren och såg liflig ut, trots sina grå hår.
Men i stämman dallrade en återhållen bitter
ton, och ett drag af missräkning ryckte till
under det öfvermodiga leendet. Han hade allt
mången svår stund i hemlighet, äfven han, då
han fick lappa ihop sitt goda humör. Men
han talade ej om det. Han hörde till dem,
hvilka ej hafva röst för sorgliga visor. Han
fortsatte:
»Lättsinnig måste man vara, till en viss
grad, det ger en mod att lefva vidare, det höjer
människan så högt öfver sig själf, att hon kan
skratta åt sitt eget elände. Lefve lättsinnet,
lefve det; — till och med om det skulle
inbringa mig smädenamnet ’ungdomens förförare1,
kommer jag alltid att sjunga dess lof. Den
titeln fick ju också Sokrates, han, som var så
klok att han ej skref ned ett ord af hvad han
tänkte.
»’Ungdomens förförare’! Kantänka! Men
det har i alla tider funnits ungdom, hvilken
ålderdomen fått lof att förföra till att vara
glad. Den ungdomen! Den blir småningom en
sådan där kunglig höghet som ej kan synda
emot etiketten, utan måste ha en ansvarig mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
