Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan stötte öfverallt på den kalla muren.
Försiktigt trefvade han sig fram ännu några steg,
då greps han på en gång af en häftig svindel,
föll och förlorade medvetandet.
När han kom till sig igen satt han på bara
marken, men kunde ej se hvar. Ett matt sken,
liknande en svag gryning, spred ett otydligt
skimmer, hvilket förtonade i ogenomträngligt
dunkel, och var så otydligt att han knappt
kunde se sin utsträckta hand. Framför oeh
alldeles inpå honom satt den grå följeslagaren.
Och Hans såg honom nu för första gången öga
mot öga.
»Du är infångad nu, Hans,» sade han.
»Härifrån ges inga utvägar, inga undanflykter.
Det här är stadens fängelse, ett högst
egendomligt fängelse; af spegelglas både väggar golf och
tak, så att den inspärrade kan se sig själf
mångdubblad i oändlighet och från alla möjliga sidor
med en enda blick. Det vill säga — han kunde
göra det förr, innan staden blef öde och
upplysningen afstannade. Hvarifrån den här
ljusglimten plötsligt kom, är mig obegripligt —
men det kunna vi tala vidare om en annan gång.
»Så mycket vill jag säga dig, atl ett mera
raffineradt straffängelse kan ej tänkas. Det
inrättades för de inbilske och högfardsgalne, för
att vänja dem af med att kritisera och mästra
sina medmänniskors fel och svagheter oeh lära
dem se sina egna. Många kunde ej gå igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
