Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfdes som bäst? Sätt mig i fängelse igen, kung
Erik, jag kan ej längre gagna Eder, — de bojor
som binda Eder kraft med osynliga länkar, de
hafven I själf pålagt Eder och nu ären I för svag
för att lösa dem igen!
ERIK.
Men så hjälp mig — hjälp mig då!
GÖRAN.
För sent, kung Erik, för sent! — När en man
upphör att vara man och herre — när han gör
sig till slaf för kvinnonycker och omanliga
hugskott, så är han förlorad och hans tid är all, vore
han så jordens mäktigaste konung (visar åt
fest-salen). Hvarför lyssnaden I till henne där, mer än
till mig? Hvarför lärden I af henne där, att se mig,
Eder trognaste vän an, som vore jag den onde
själf, fastän jag intet ville utom Eder makt och
Eder storhet? Insen I nu ändtligen att
kvinnohänder äro för svaga för maktens spira och svärd!
De äro väl skickliga att binda, och knyta nät och
lägga snaror, men att slita sönder snarorna därtill
höfves mannakraft; — öfver hjärtat må de härska
och ljuta balsam i sorgfylldt sinne — men ej lära
man fruktan när han har ansvarsfullt värf att
fullbringa! Ty fruktan tar döden på mannakraften!
Och illa skickar det sig för manligt förnuft att gå
i kvinnokänslans ledband, när det skall härska
öfver land och folk!
öfver land och folk härskar nödvändigheten,
kung Erik, den är konungens rättesnöre, den står
öfver medlidande och vänskap och frändskap och
hjärtesak, och dess bud lyssnaden I till en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
