Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en klar värmande flamma, och den flamman
var kärleken — och hvad den är, det vet jag ej
— blott att när den tändes samtidigt i två
människohjärtan så slocknar den aldrig, och intet kan döda
den, ty den lägger allt under sitt välde. Den renar
från det svartaste brott — den gör den uslaste
ädel och hög — förbränner vårt mänskliga stoft
med dess synder och laster — förädlar och enar
— enar för evigt. Och så fast har den i lycka
som i olycka smidt våra själar vid hvarandra att
intet kan skilja oss åt — intet, om ock våldet lägger
evigheter emellan våra stofthyddor. Och därför
går jag nu lugn ifrån dig. Ty jag vet för visso
att hvar du är, där är jag, och där jag är, där
dväljes också du, att dina tankar gå dit mina gå
och att din längtan sväfvar på samma vingar som
min emot samma himmel. Tack för det du gaf
mig den saligheten att aldrig kunna bli ensam,
hvarken i tid eller evighet — (kysser häftigt hans
hand).
ERIK.
Karin — Karin —
KARIN
(som förut).
Tack för det jag fick gifva dig detsamma —
tack för hvar fröjd du gaf, för hvart lidande jag
fick lida — för lust, för gamman — för kungaståt
och fängelse; — tack för den tröst du gaf i min
svåra nöd, när jag födde våra barn och du satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
